Det är mycket roligare här då jag är frisk

Nästan ett år har gått. Sedan ett ultraljud. Då hittades en stor, stor klump. Livet i kaos. I dag. I samma rum. Med samma person som gjorde ultraljud. Hittades inget. Allt såg normalt ut. Allt ser bra ut!
Ett annat liv börjar smyga sig på. Inte ett likadant. Ett annat. På många sätt bättre. Klokare. Modigare. Rikare på livets alla färger.

I dag blev stick i fingret, lungröntgen, hjärtultraljud samt ultraljud mage. Allt gick galant. Ebbe är ivrig och nyfiken. Vill göra undersökningarna. Accepterar. Vi har faktisk en mysig dag på sjukhuset. Jag är så stolt över Ebbe.

Ebbes kommentar när han springer in på lekterapin går rakt in i tårkanalen.
" Det är mycket roligare här när jag är frisk".  Ebbe känner det.  Jag börjar känna det. Han är frisk.  Just nu. Måste jag tillägga. Om tre månader ställs frågan igen.

 

 

En dag på sjukhuset innebär även möten. Möten med andra familjer vi känner. Familjer som inte har samma tur som oss. Familjer där kampen fortgår. Nya familjer har tagit plats på avdelningen. Det är sorgligt med vackert att se buset i ögat på en mycket sjuk tjej. Det är sorgligt men vackert att se det lockiga håret på en mycket sjuk liten kille. Hoppet hos dennes föräldrar. Kampen fortgår för så många. Livet är hårt, skört och utan garantier. Fullt med kärlek.
Mina varma tankar går till dem dit orden inte räcker. Där det vackra är vackrare men samtidig ondare än ondast.