 |
| 120901 |
 |
| 130901 |
Ett år mellan bilderna. För oss en livsändrande resa. Såklart. Den första bilden. Sjukhus. Vanmakt. Oro. Smärta. Sorg. Så mycket av allt ont. I dag. Ett år senare. Ebbe och jag på väg till stor och liten judo för första gången. För många en vanlig del av livet. För oss en seger. Ebbe fullkomligt bangade cancern i mattan. I dag i form av mig, med ett gå åt sidan kast. Med en krokodil fasthållning. Leende från öra till öra under passet. Jag undrar om han också såg det som en seger. Just nu är han faktiskt bara frisk. Han orkar som alla andra. Just nu.
Vårt vardagsliv har åter tagit fart. Jag med jobb med nytt projekt. Det känns kul. Förskola för Ebbe. Det är både roligt och tråkigt var hans kommentar. Algot har börjat skolan. Det är ok, tycker han. Fredrik skulle troligen säga ok han med. Vardagslivet rusar på. Vi trivs och är glada för att kunna ha ett vardagsliv. Det finns ändå en annat medvetenhet. En medvetenhet som stressar. En medvetenhet och närvaro som ger mig mer glädje.I både jobb och privatliv Att det inte är självklart. Fast det är inte lätt. Stressen knackar så klart på. Inte undra på att jag somnade tidigt i fredags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar