Ebbe tar av sig mössan

Tiden går konstigt nog fort. 1 vecka sedan vi skrevs ut från q84 denna gång. I dag har vi haft en nästan vanlig fredag kväll. God mat. Popcorn och filmmys i soffan. Vi såg Nils Karlsson pyssling. Algot och Ebbe var båda riktigt rädda för råttan och kröp bakom soffan. Jag gissar att båda kommer drömma mardrömmar i natt :).

En vecka hemma innebär 2 besök på sjukhus. Ett besök med bedömning av e.v hudförändring efter cytostatika på huden (var inget) samt blodprovtagning x 2.  Vid ett besök fick Ebbe blod. Det tog en himla tid innan blodet kom och jag han bli regält frustrerad. Jag förtår helt anledningen till att det dröjer men kan inte hjälpa frustrationen. Märklig känsla. Vi blir sena till förskolan, blir det sista att hämta. Det ger en dåligt magkänsla. Dagen efter blodet var Ebbe spidad. Bloddumping fungerar ;). Han vill bara gå runt  leka. Att gå runt och leka innebär att jag måste gå efter honom med sondryggsäcken. Ebbe går till sist med på att ha ryggsäcken på ryggen. Jag lägger ut en bild på facebook på Ebbe med stort leende och muffins i knäet. Det får en stor gilla och kommentarer. Ebbe leer stort då jag läser alla kommentarer. Härligt att se att även Ebbe är så glad att se hur många som tänker på oss.

Vi spenderar veckan med att gå promenader. Till vår fröjd har har vi fått låna ett liggvagn av en granne, faktiskt den bästa vagn vi haft :). Vi går till parken, gungar, och gör en utflykt. Ebbe frågar efter en stund vad utflykt betyder. Inte konstigt att han inte kunde bestämma sig om han vill gå på utflykt eller inte. .
I parken frågar några barn varför ebbe har en slang i näsan. Jag frågar Ebbe om jag får berätta. Han nickar. Jag berättar. Efter en stund vill Ebbe ta av sig mössan (trots att det är kalt).  Han vill visa att han inte har något hår. Det verkar som han tar sin sjukdom bra, den lilla kämpen ;)

Ebbe är just nu snuvig, kräks en hel del samt har diarre. Immunsystemet är just nu i botten. Kräkningar, diarre och immunsvar är biverkan av cytostatikan Ebbe stoppar in mat i munnen. tuggar och spottar ut. "Jag mår illa". Han är en sån fantastik glad liten arg liten kämpe.

 Många frågar hur jag mår. Jag hur mår jag? Ganska ok  gissar jag, så länge allt flytter på vill säga. I bland känner jag mig t.o.m mer harmonisk och lugnare än vanligt. Det finns inte något som är viktigare än mina grabbar just nu. Känslor är mer närvarande och frånvarande. Kommer snabbare och starkare. På gott och ont.