"jag vill ta bort knölen nu"

I dag har vi haft en bra och nästan vanlig mys söndag. Det är nästan så att jag glömer bort att Ebbe är sjuk. Påminelser kommer fort. Ebbe och Fredrik följer med på Algots (och min) stor och liten judo. Jag hör en liten kille säga "han har ju inget hår". Pappan hysar honom fort. Mig gör de inget, barn är ju nyfikna och menar inget illa. Det är mycket så nu men männiksor och barn vi inte känner. Det är  många blickar, icke blickar, leeden och frågor (endast från barn, vuxna jag inte känner frågar aldrig).  Jag försöker vara öppen och naturli beärg med det hela. Jag hoppas och tror att jag lyckas. Ebbe vill  ju gärna berätta och slangen i näsan, visa att han inte har hår samt berätta att han har en klump i magen. l

Då Ebbe har blivit så mycket piggar har Algot och han börjat leka igen. Det är så mysigt att se dem tillsammans. Ebbe hade t.o.m en kompis här i dag. De hade skojat och lekt nästan som vanligt.

På kvällen blir Ebbe jätte ledsen och arg då vi berättar att vi ska till sjukhuset i morgon (för sövning, MR och cytostatika). Han skriker att han inte vill ditt. Vi pratar lite och efter en stund berättar Ebbe att han är räd för att ta bort knölen. Han är räd för att de ska göra ont efter! Själv säger han att hade mycket ont förut (gissar att det var i början av vår sjuktid då Ebbe fick blödning och massa ont). Ebbe gråter och skriker. Efter en stund av tröst och berättande att han kommer få hjälp mot det onda vänder det. Ebbe vill ta bort knölen nu!! Jag vill ta bort knölen nu" Jag vill ta bort knölen nu. Han gråter och gråter. Det går att ta på Ebbes frustration över situationen och längtan efter att allt ska vara så vanligt. Jag blir så stolt över honom, att han visa och prata vad han känner. Att han kämpar på!!