De vita påsarnas tid

Ebbe har blivit en lite av av en tonåring. Han mår dåligt och är trött fram till eftermiddagen. Vill gärna sova länge på morgonen. Han vill inte äta. Han kräks och har diarrer. Klagar på ont i magen. Jag blir orolig, fundersam och uppgiven. Det är för tidigt för cytostatika biverkan, eller?  Vi sitter i soffan och halvsover hela förmiddagen. Jag föröker ge sondmat som Ebbe kräks upp. Det är åter dags för att ha de vita kräkpåsarna, överallt. "kan jag få en påse"  Ebbe vill bara kräkas i dessa, vita praktiska påsar. Slänger dem långt bort om han inte behöver kräkas. Jag blir både rastlös och nedstämd av soffhäng.
På eftermiddagen blir han "vanliga" Ebbe. Orkar äta lite. Skrattar och busar. Glimten i ögonen är tillbaka. Oron/rädslan är ständigt närvarande hos mig. En oönskad vän som håller min hand i ett fast grepp. 

Efter vårat tjat om Ebbes rosel på lungorna fick Ebbe träffa en lungläkare. Det fanns lite rosel i vänster lunga (för ett vanligt frisk barn är detta ingen fara, jag skulle inte tjata).  Lungläkaren var erfaren och klok . Ebbe fick låna hem en "rökmaskin". (inhalationsapparat). Nu är det "rökmaskin" som gäller två gånger per dag med luftrörsvidgande och mild kortison. Känns skönt att kunna påverka och förebygga e.v strul med lungor kring stundande sövningarna och strålning. Både Ebbe och Algot tycker det är spännande. De vill hjälpa till att skruva i hopp "rökmaskinen" och trycka på start knapp.

I morgon är det nyår. Ett nytt år. 2013. Jag känner mig blank för det nya året. Vill och orkar inte tänka och planera något. I morgon blir det en lung middag med kära vänner (Om Ebbe inte blir sämre). Vi orkar inte mer. God mat och trevligt sällskap. Algot har tjatat till sig lite raketer. Det blir mysigt.


Gott nytt år till er alla!!!