torsdag 3 januari 2013

Oro till vardagslunk

Från oro till vardagslunk.
Därmed inte sagt att oron flyger i väg. Den finns där pokande och krafsande. Var det bara en hosta? Ska han kräkas? Är han varm? 
Ebbe mår i dag, en vecka efter cellgifter ganska bra. Diaree och kräkningar har minskat. Det kan ha varit antibotika han fick efter operationen som spökade, det kan ha varit  något annat. Det viktiga är att är han är piggare.
Det kvarstår magont och diarre ett par gånger per dag. Han är kanske lite tröttare än vanligt. Har ont i benen på natten (biverkan av en cytostatika). Alvedon hjälper bra. 
Det är härligt och viktig att han orkar leka, busa och ha skoj. Storebror Algot och Ebbe har så roligt tillsamans. De kryper upp i soffan. Ebbe säger "jag vill ha dig här Algot, kom och vakta mig". Algot sätter sig brevid Ebbe och håller om honom. Jag går upp och lagar mat. De jagas och leker affär.

 Jag har tur och mycket tålamod. I bland brister det. I bland blir jag arg på den "lille stackars sjuka killen" som behöver utstå så mycket. Ebbe får mer som han vill nu. Det finns gränser. Det känns skönnt att kunna bli arg. Att inte bara känna empati och sympati. Sjuka barn behöver gränser. Jag har sett exempel när det inte funkar. Jag har  undrat och inte kunna förstå att föräldrar gör allt för barnen. Att inga gränser finns bra. I dag förstår jag fullt ut dessa föräldrar. Jag gör mycket för Ebbe. Jag försöker att inte göra allt. Att ha vissa gränser. Därför är det så skönnt att kunna bli arg. Även fast jag får dåligt samvete. Det är sån jag är. Aldrig nöjd. Försöker tänka good enaugh förälder...

Ebbe har börjat förbereda sig för strålning. " jag ska få brachyterapi". Vilka ord en 3 åring ska behöva lära sig. Vi förbereder oss för fullt. Ebbe ska inalheras minst 2 gånger per dag. Han ska på nepogen(får benmärgen att producera vita blodkroppar) i subcutan(i underhudsfetet) en gång per dag.
Vi ska hitta på roliga saker att göra åt en pigg 5 åring och en hysad pigg 3 åring. Problemet är att 3 åringen inte har något infektionsförsvar.  Jag längtar efter vår. En vår då det är mer tacksamt att vara ute. Vi är så glada över vänner som förstår och ställer upp. Vänner som jagar engångsgrill då det snöar för att kunna gå utflykt och grilla korv ute. Vänner som föreslår aktivitet för storebror, så han får komma i väg en sväng. Vänner och bekanta som skickar böker och kort och musikinspelningar av favoritlåten.



1 kommentar:

  1. Kära älskade Johanna vad vackert du skriver och beskriver hur ni har det. Det hjälper oss att förstå lite mer. Vi saknar er och pratar mycket om er. Många kramar "faster" med familj

    SvaraRadera