Ebbe är pigg och glad. Behöver inte ens sova middag. I dag fick han leka med en kompis en liten sväng. Han jätte glad. Han var inte helt säker på att han ville. Han var räd för att det kunde vara farlig. Vi har pratat en del om, tydligen mycket, att andra barn kan ge bakterier som är farliga för honom. Ebbe tar detta på fullt allvar. Det känns både klok, insiktsfullt och skrämmande. Vad har vi gjort med honom??
Det är svårt med balansen... jag som aldrig varit nojig förut....
Vi har fått strålschemat. Det är lite som att gå in en vägg. Att dra en säck överhuvudet som någon långsamt knyter åt. Ska vi verkligen gå igenom detta?
När strålningsprogramet presenteras är det svårt att känna. Jag tittar på det. Registrerar alla tider, alla tidiga mornar, sena eftermiddgar, alla sövningar, konferanser etc. Jag känner inget. Jo en klump i magen. Ungefär som vid en stor tenta. Jag lämnar rummet med pappret i handen. Sjuksköterksa K ser mig i korridoren. Hon frågar hur det är med Ebbe. Jag svarar bra. Han är glad och ganska pigg. Det är ungefär så jag brukar svara. Kanske för att komma undan. K frågar mig sedan hur det är med oss. Hon vill verkligen veta känner jag. Jag börjar nästan gråta. Det är märkligt med känslor. Jag får en kram. Det finns inte så mycket mer att göra. Det känns bra. Att någon vågar se. Det behövs liksom inga kloka eller uppmuntrande ord. Det kommer bli tuffa veckor. Vi måste igenom dem. Det är inte svårare eller tuffare än så. Det är precis så svårt och tufft.
Kort sammanfattning av strålning. Nästa vecka. Möten med narkos, strålningspersonal samt sövning för inställning av strål dos.
Veckan efter med start den 14/1;. Måndag sövning för att operera in de tre plast rören till bracyterapin. Brachyterapi start på em. Tisdag till torsdag brachyterapi kl 8 och 14.30. Innan kl 8.00 ska ett cytostatika dropp ges. Fredag bracyterapi kl 8.00. Efter det sövning för att ta bort plaströren. Å just det en 35 års dag att fira. Eller snarare inte att fira.
Veckan efter. Sövning alla vardag kl 9.00 för strålning. Innan det ska ett cytostatikadropp ges. Strålning ska ges till i början av feb. Det kommer bli att åka hemifrån vid 7.00. Hemma vid 15.00-16 i bästa fall.
Jag säger bara hej hej damråttor och färdigmat.
Tufft schema för hela familjen. Ta emot all hjälp ni kan få och be om det ni behöver. Människor vill verkligen hjälpa till. Låt dem göra det.
SvaraRaderaBe tex någon komma hem och städa/dammsuga (kanske när ni inte är hemma). Kanske kan någon tvätta några maskiner åt er? Be om byttor med tex köttfärssås att ha i frysen, eller lasagne, och andra saker som bara är att värma upp.
Den tid ni har tillsammans hela familjen är för värdefull för att handla, städa och tvätta. Sen kan det ju vara skönt att göra 'vanliga' saker också. Men ta emot hjälp.