söndag 21 april 2013

Delar av framtiden.

Planering. Ett ord som innehåller delar av framtiden. Att räkna med och tänka på en viss framtid. en framtid där jag sätter ramar.  De senaste dagarna har jag planerat. Till  rädsla. Till glädje. Det är för de allra flesta inget konstigt. Snarare helt normalt. För mig är det mångsidigt.

Lägga upp vinterkläder på vinden är ett vårtecken. Det kräver visst planerande. Vilka skor/jackor/byxor kan Ebbe ärva. Vilka blir lagom nästa år? I samma tanke kommer rädslan. Jag trycker undan den fortare än kick. Tänk om det nästa år inte finns möjlighet för Ebbe att ta på sig ärvda kläder. Relativitet i tanken. Det kan hända. Reklamen har fyra stolar. En av dem är tom. Vi kan vara en av fyra. Vinterkläderna packas ändå upp. En hög att ärva för Ebbe. Vi måste planera, hoppas och tro på att det kommer används nästa år.  I samma veva som vinterkläder åker upp dyker ett projekt på jobbet upp. Barn i riskmiljöer ska få BVC program med extra. Det känns spännande och roligt. Jag tackar ja. Planering igen. Mest glädje och lust. "Tjoho", jag ska jobba i ett stort och spännande projekt höst med något som ger mig glädje.

I mig finns en rädsla och et frågetecken. Tänkt om hösten inte blir den höst jag planerat? Inget är längre självklart eller taget för givet. Fast leva måste vi. Planering ingår. Annars stannar livet.
De senaste månaderna har det varit nödvändigt för mig att inte planera. Nu när jag planer igen är det inte med samma själklarhet. Men med större glädje.

Ebbe är dessutom pigg som vårsolen. För tre dagar sedan kunde vi dra sonden. Han äter. Tar mediciner utan problem. Kämpar med att behärska sin springcykel. Bråkar och leker med Algot. Protester mot oss vuxna. Vändningen till piggare kom snabbt. Härligt. Läskigt. Någon sa att människan klarar allt. Det är förändringar som är jobbiga. Jag håller med. Vi klarar allt. Det har vi märkt. Fast vi är trötta.

Det är en  cytostatika kur kvar nu. På fredag, om vi ingen förändring. När biverkningarna är borta har vi bestämt att vi ska säga att Ebbe är frisk.  Vi föräldrar väl medvetna om att förändring kan gå fort. Jag tycker det är svårt att säga frisk. Lägger in lite ord om att det kan finnas elaka celler som leker kurragömma i kroppen. Kanske låter jag negativ. Fast just så är det. Det kan finnas saker som gömmer sig bakom hörnet. Saker som leker kurragumma. För mig blir det inte bättre att blunda. För mig får båda delar plats. Det mörka och det ljusa. Det händer att barn får sjukdomar. Det händer att barn får återfall. Det händer att något plötsligt förändras. I höst har jag ett spännande projekt att gå till.  Till nästa vinter har vi skor till Ebbe. Just nu lyser solen.
Just nu är det ok.

1 kommentar:

  1. Så bra du skriver. Det kändes rätt konstigt för oss också när sista cellgiftsbehandlingen var över. Hur var det nu egentligen. Är cancern borta nu? VET vi det? Betyder det att han är frisk nu? Alltså har HAFT cancer?
    Svår övergång men ljuvliga ord att höra ur hans mun när han berättar för folk vi träffar att han faktiskt är frisk nu. Njut! KRAM Helena

    SvaraRadera