En glad och pigg Ebbe. Han stutsar fram. För pigg och glad för att gå. Vaknar tidigt och somnar sent. Några dagar tidigare för trött för att gå. Vändningarna är snabba. Han är barn. Inte många negativa eller ältande tankar som stör när piggheten tar över. Jag hänger med så gott det går.
Den tidigare tröttheten blev till en inläggning. Antibiotika, vätska och isolering. Magen strulade igen. Lite CRP stegring. Låg blodvärde. Påfyllning av lite av varje. De blir två nätter på sjukhus. Två extra dagar på permis med en sväng över dagen till sjukhuset. En sväng blir snabbt 2-3 timmar att fördriva. På vårat andra hem. Vi hittar i alla vrår. Sjukhuset.
Det vi kommer minnas från påsken är ändå en pigg Ebbe. En Ebbe som stutsar runt och leker med Algot och släkten som är här. Det är ljuvligt at se det pigga i honom. Det glada finns oftast där. Hur trött han än må vara. Det pigga har varit borta länge nu. Solen och den pigga Ebbe gör underverk för mitt humör. Värmen tinar upp. Leken ger glädje.
Mitt humör hänger mycket i hopp med Ebbes mående. Mår han svajigt, blir jag nu mer svajig i humöret. Kanske är det oron och rädsla som då tar över. Eller så det bara så att det är sjukt jobbigt att ha ett barn med cancer.
Har vi tur får Ebbe några pigga dagar till. I morgon blir det en liten sväng på sjuhuset. En MR, en sövning. En stor liten sak. För de flesta en stor sak. För oss rutin. På fredag är det dags för nästa starka mediciner kur. En kur som kommer däcka honom igen.
Bäst att inte tänka för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar