Resan som aldrig verkar tar slut.

Snart är det dags. Dags för nästa steg på resan. 3.5 veckor lång. Ebbe tvingas gå "all in" och och göra allt;  cytostatika, operation och nu strålning. Det sägs att man ska testa allt, inte missa  något? ;)  
Det skulle ha varit fantastiks att slippa  strålningsresan denna och inte uppleva allt. Jag är helt nöjd med en leende Ebbe.

Brachyterpi och strålning. Jag förbryllas och häpnas över min/människans förmåga att anpassa och acceptera. Det hela känns rätt ok nu. Från kaos och panik till rätt ok på några veckor. Vi kommer fixa det. Ett möte med brachyterapin och strålning var väl ordnat. Läkaren räknar med inga eller få risker för biverkingar,  båda på lång och kort sikt. Strålningen och strålningsområdet är litet. Oron minskade. Oran är inte på något sätt borta. Rundvandring på brachyterapi och strålning.Brachyterapin är mycket ovan med barn (bara haft ett 10 tal och få så unga som Ebbe). De hade fixat en fin noshöring till Ebbe. Han charmade dem alla. Rundvandring är är intressant med sjukskötersea glasögon. Overkligt utifrån mamma glasögon. På brachyterapin måste vi lämna Ebbe  upp till fem minuter då det gör själva strålning. Vi kommer får vara i ett angränsande rum. Titta på Ebbe i genom en kamera och prata i en mikrofon. Två gånger per dag. Ebbe vill gärna att jag ska berätta en saga. Det blir en liten utamning för mig. Berätta saga genom att trycka ned en knapp med en massa männsikor runt om. På externa strålning kommer Ebbe sövas. Det är viktigt att ligga absolut stila.

I dag är det lördag. Det är mycket snö.Kanske ska vi åka lite vaxduk.  Både Algot och Ebbe är pigga. Vi ska hitta på något skoj  idag. Njuta av varandra. På söndag är dags för sjukhuset igen.