lördag 8 september 2012

Hjärat på två ställen

Hemma igen en vacker lördag kväll.
Algot och jag gör sådant en familj gör en lördag (förutom en förmiddag på sjukhuset). Går på kalas på eftermiddagen, klipper gräset, handlar och lagar hemagjord pizza.  Vi har båda trevligt. Saknaden efter den andra delen av familjen ligger dock som en töcken. Ebbe och Fredrik är kvar på sjukhuset. Jag saknar dem enormt och oroar mig för Ebbe. Algot säger att saknar Ebbe. "Det är inte kul att leka hemma utan honom". Algot vill inte hoppa i hoppsängen (en sak de brukar göra tillsammans). På kalaset känns allt som vanligt fast ändå så olika. Jag pratar om vanliga saker. Det är skönt. Det känns ändå banalt och tomt. I mitt liv är det större och livsviktigare saker som tar plats. En sorg har flyttat in.  Vi en fråga om sykon kommer nästan tårarna.  Jag lyckas hålla dem tillbaka. Skönt att inte prata om min cancersjuka Ebbe. Tankarna är på sjukhuset hela tiden. Jag försöker ha kul och mysa med Algot. Lyckas nog hyfsat. Nu sover Algot. Jag känner  mig så otroligt ensam, tom och trött.

Ebbe mår fortsatt risigt. Han är trött, vill mest sova. Har slem och hosta. Han pratar mestadels inte. Han leer inte. Vill inte leka. Har troligen ont.  Han dreglar troligen för att han mår illa, kanske för att han har ont i munnen. Han sitter i sängen eller vagnen och hänger. Blicken är vaken och observant. Undra vad han tänker?? På nätterna drömmer han mardrömmar. Vaknar och skriker NEJ NEJ.  Ett gott tecken är att han har börjat bli arg. Protesterar då personalen kommer. Fäcktar och slår mig och Fredrik då vi gör nått han inte vill. (vilket vi gör många gånger per dag då det är många måsten). Just nu har Ebbe morfin dropp, matdropp i blodet samt matdropp i sond. Han äter inget själv. I morgon söndag kanske kanske vi kan få åka hem några timmar. Det hänger på om Ebbe klarar sig utan morfin dropp...håller tummar att smärtan ska gå att kontrollera utan droppet. Jag tror verkligen det skulle vara bra för Ebbe att komma hem en sväng.  Samtidigt  som det känns skönt att kanske få komma hem är det läskigt.

Ebbe och Algot fick i dag öppna stora presenter de fått från hässelbymamma gänget. TACK!!! (Jag blir så rörd och glad). Algot öppnar det första två. Ebbe är väldigt bestämd att han vill öppna det sista. Han vill först att vi ska ta kort på honom och paket (som vi gjorde då Algot öppnade). Sen sliter han upp paket. Det är härligt att se. Ebbe har inte rört sig så mycket sen vi kom in till sjukhuset. Då vi tillsammans med Algot lekar med sakerna kommer nästan ett leende. Mitt hjärtar sjunger.... Under resten av dagen sover sedan Ebbe. 

På måndag är det en stor dag. Då ska Ebbe göra en MR för att se vad som hänt med tumören efter behandling. Ebbe ska sövas igen. Denna gång med lite större risker då han är sänkt efter cytostatika med sköra slemhinnor, slem och dåligt immunförsvar.....

klockan är nu 21.10 en lördag. Huset är tyst och jag är så trött, har lätt huvudvärk...  de får bli att krypa ned i sängen för att orka med änu en dag på sjukhuset i morgon....

.








1 kommentar:

  1. Ebbe, Algot, Johanna och Fredrik, kämpa. Vi följer er blogg, önskar er mycket kraft att kämpa och hoppas på ett lyckligt slut. Kramar från mormors vän på jobbet Barbro

    SvaraRadera