lördag 15 september 2012

Tidigare start och permis

Några dagar har gåt.  Vi har hunnit vara hemma en natt med Ebbe. Var jätte härligt men konstigt. Vi hämtade upp Algot på förskolan med Ebbe. Ebbe väckte mycket uppmärksamhet. Vi som inte är vana att bara i fokus och kanske inte alltid trivs med det...... Det känns dock härligt med de hälsningar, tankar och kramar vi fick/får. En kram var en sådan genuin varm och kärleksfull kram. En sådan kram som verkligen stannar kvar. Torts att jag knappt känner pappan i fråga. Det är sådana små ögonblick som ger styrka! Det är märkligt hur någon kan förmedla så mycket med något så enkelt. Orden är överflödiga.
Vi fick en present från en familj jag träffade mycket som barn. Senaste åren har kontakten varit sporadisk. Plötsligt dyker de upp med en värsta  bästa presenten och fina kortet. TACK!! Vi blir så glada.

Hemma var det fullt upp. Det var mediciner 16, 18, 20, 00, 02, 06,08. Sondmaten skulle bytas var 4e timme(den går kontinuligt. Ebbe som änu inte orkar gå fick bli buren hela tiden eller skjutas runt i vagn. Ebbe var nöjd med att vara hemma. Det bästa var en lång promendad. Vi blev glada då Ebbe ville äta ett majskorn samt dricka lite vatten. Det var trots detta mysigt att vara hemma en natt. Algot tycker de är mysigt att ha oss alla hemma. Vi är två vuxna hemma. Det är ändå svårt att få tid till Algot. Det dåliga samvetat bankar på. Jag försöker mota det med att vi ändå gör vårat bästa. Det går inte att vara optimal, knappt ens tillräklig bra i detta läge av kris. Det är bara att hoppas Fredrik och jag lyckas ge Algot tillräkligt med trygghet och uppmärksamhet.

På fredagen fick vi åka tillbaka till sjukhuset.  Det var dags att starta cytosatika kur nummer 2. Ebbe har svarat så bra på den första och hans blodvärden har återhämtat sig. Han mår så pass bra (allt är ju relativt) att läkarna ville starat en 2 omgången tidigare. Just nu är livet så absurt att jag blir glad över att läkarna vill ge mediciner som kommer få Ebbe att må än mer skit då han änu inte mår bra.

Ebbe är dock lite gladare. Han har börjat skratta en del. Pratar lite lite mer...
Han har i dag lördag precis fått sisita cytostatikat för denna kur. Han kommer ha glucos dropp som ges i blodet ytterligare ett dygn. Han mår inte lika skit som under förra omgången. Han verkar dock må illa, har kräks en del och vara regält trött. Vill helst sova. Sova innebär helst att ligga på min arm. jag har därför tillbringat eftermiddagen i sängen med en dreglande sovande Ebbe på armen. Han har nu nästan inget hår kvar.  Efter att kuren är slut på söndag kväll kanske kanske kanske vi kan få komma hem några dagar. Om inte något annat inträffar... vi får hoppas på några dagar....

Vi har nu varit inlagda tre veckor. Jag känner mig på ett konstigt sätt rätt hemma med rummet på sjukhuset. Det har blivit ett sorts hemma. I kväll hade vi tom mys lördag med shusi  med farbror med sambo. Vi har ett rum med delat kök. Ett rum där det passerar massa personal. Skumast är det på natten då jag i bland vaknar och tittar upp på tre personer som står och pysslar med droppen. Jag kan garantera att det är lättast att blunda vidare i detta läget ;). I köket där man träffar alla andra som genomgår samma mardröm som vi (alla på denna avdelning har cancer av något slag). Det är en tröst och ett stöd. Något som tryghet och perspektiv. Det är nyttigt!







2 kommentarer:

  1. Kram fantastiska fam. Mellbom. Hoppas vi kan komma upp snart! Vill bara krama er. Många styrketankar och kramar allt för långt bort -från fam Vellinge

    (Valle valde boken vi fick av er i somras -och båda älskar den... )

    SvaraRadera
  2. Härligt att ni har fått ha familjen samlad där hemma. Kramar från Malmö

    SvaraRadera