tisdag 11 september 2012

Värme för huttrande hjärta

Sitter på sjukhuset. Dricker chite, äter några pepparkakor. Har tidigare  ätit spageti och köttförsås. Allt har vi fått av kära vänner. Sitter här och tänker på alla underbara vänner, bekanta, halvbekanta, kollegor och släkt som skickar tankar, hälsningar, mat och paket till oss. Ni kanske inte tror det men det värmer och stärker otroligt mycket!!  Så tacksam för all er empati och hejarop.
 På avdelning träffar vi också kämpande underbara barn och deras föräldrar. Det finns en speciell stämning och stöd bland oss alla som tvingas på här....

I dag var det min dag att lämna Algot på förskolan. Hur mysigt de än är att vara med Algot vilar en stress över morgonen. Jag vill till Ebbe och sjukhuset för att ser hur han mår!   Ebbe mår i dag skapligt. Skapligt innehåller numer en annan dimension. Skapligt är att han pratar lite, leer lite, protesterar och är arg. Han kräks inte så mycket längre. I dag har han bara kräks en gång efter inhalation (då en massa slem!!!). Att det får plats så mycket i ett litet barn ?!

I dag fick vi svar på MR. Tumör har minskat mycket. 37% räknade de kloka doktorerna ut det till. Vår läkare var mycket nöjd. Gissar att vi också ska vara nöjda. Behandling verkar ju fungera. För mig är det dock mer som en steg på vägen. Det är ju bara början på en lång lång höst och vår.  Det som värmer mitt huttrande hjärta är snarare ett leende från Ebbe, en kram från Algot, en hälsning el besök från en vän. En promenad i hagaparken med hela familjen. Ebbe som sitte i vagn puttas av Fredrik. De jagar mig och Algot. Ebbe skrattar. Algot skrattar. Jag och Fredrik befinner oss precis i ögonblicket av skratt. Njuter av stunden, något vi haft mycket svårt att göra i vårat tidgare liv. 

Visst är det bra med en positivt sva på en röntgen eller något annat. MEN  det är ett pytteliten del av målet (Ebbe som är fri från tumören) .  Jag känner att jag inte kan bli allt för glad över ett svar. Vi har så mycket mycket mycket mer vi måste igenom innan mardrömmen verkligen är slut....bättre att glädjas åt leende, lek, skratt och vänner!

Nu får ni hålla tummar att vi hinner hem en liten sväng innan nästa cytostatika kur som startar på måndag (om Ebbe håller sig stabil).








1 kommentar: