fredag 30 november 2012

Glädjen i tillvaron

Johannas foto
Fotograf Linda Svensson

I dag ska jag bara skriva glada saker.
Vår tillvaro är randig. Just nu väljer jag den ljusa vackra, vanliga delen.
En 19 åring tjej skrev i fotoutsällningen BARN DOM.

"jag tacker inte cancern för de insikter jag fått, jag tar bara vara på dem"

Det stämer bra.
Cancer ger insikter. Att ta tillvara och uppskatta livet. Njuta av stunden och leka en stund extra. Bilden ovan är från i somaras. Grabbarna är glada och nöjda. Vi är ovetande om vad som växer i Ebbes mage.  Jag minns att jag såg grabbarna skratta och leka. Mina tankar var på andra ställen." Snart ska jag börja jobba igen, vi måste vaxa bilen, jag borde ringa mormor".  Bilden nedan är fotad för  någon vecka sedan. Vi är lyckliga där. Jag är lycklig och tacksam att ligga brevid mina grabbar. Tankarna är bara där. På hur fint vi har de. På hur härliga de är. Bara där. Bara där i nuet. Det är en insikt. Ta tillvara på nuet.  Det fungerar ganska ofta. Det fungerar inte jämt. I bland är vi arga, ledsna, förbanande och irriterade på grabbarna. Precis som i ett vanligt liv. Precis som i ett vanligt liv med paus på krisknappen. " släng inte popcorn på golvet" ilska och irritation finns kvar, vilket är ganska skönt.

Den elaka katten har gett en extra föräldraledighet, med en 3 åring. Jag och Ebbe har kommit varandra nära. Ebbe och jag har verkligen lära känna varandra. Vi har haft många långa och mysiga samtal. Han är en klok liten vän. Jag kan hämta Algot i lagom tid på förskolan och hinna ha en mysig eftermiddag (oftast, cancer garanter inte att grabbarna bråker, skriker, slås och slänger saker. Jag kan bli lika irriterad, fast i bland lee lite mer).

Sedan Ebbe blivit sjuk har vi fått äran att upptäcka hur många underbara grannar, bekanta, vänner och släkt vi har. Vi har inte alltid haft ork att ringa, och träffa er. Inte heller vågat pg infektion.
Era tankar, hälsningar och besök betyder mer än ni någonsin kan tror.  Det ger leenden, skratt och ett varmt hjärta i stunden. TACK. 

Vi vet fortfarande inte hur Ebbes behandling och uppföljning ska fortgå.
De kloka läkarna disskuterar och funderar. De skickar bilder runt om i Europa. Vår Ebbe börjar troligen bli en kändis i onkolog och patolog kretsar  som "3 åring med tritontumör och NF1". Hur ska vi göra???

Det verkar som om det kommer bli strålning... fast de vet inte änu...

Den som lever får se.
Vi lever och försöker ta till vara på de insikter som cancern ger.... livet är här och nu.
Randig, kantigt, vackert, ovanligt och vanligt.

Jag önskar att vi vunnit på triss i stället...



1 kommentar:

  1. Så klokt och fint skrivet! Bilderna är helt underbara! Kram från oss i Malmö

    SvaraRadera