söndag 25 november 2012

Upp och NED och så runt en del

Livet har varit tungt. I några dagar har det varit riktigt ledsamt. I några dagar har det gjort riktigt ont. Kasten är snabba. I bland helt ok. I bland mysigt och nästan glatt, kärleksfullt. Nästa stund smärta och tårar. Aj!

En stark rädsla och insikt har virvlat oss bort från det vanliga. Vårat liv i kaos hade hittat nångslags ordning. Nu är den tillfälligt utbytt. Vi har, tror vi, förstått att Ebbes tumör är en elak variant. En variant som lätt kommer tillbaka. Jag farsineras över hur svårt och hur ont det gör att hantera ovishet.  Ingen kan svara på ovisheten eller vanmakten som bankar på dörren.  Jag kan inte påverka den. Jag vet bara att Ebbe kan dö. Jag vet att Ebbe kan leva. Att tumören kan komma tillbaka. Genom  mitt yrke vet jag hur en kamp kan mot cancer kan se ut. Den kunskapen gör ont.

Ebbe är glad. Algot är glad att leka med Ebbe.Vi är glada och att leka med grabbarna. Vi är så glada att ha fredagsmys och träffa vänner.  Jag kan inte slössa bort det på att vara ledsen. Inte jämt i alla fall. En klok vän sa till mig i dag. " de gäller att inte ta ut sorgen i förväg, då får man gå igenom den två gånger". Det gick rätt in. Det är så sant. Så måste det vara.
Men ibland gör det bara för ont... rädslan är för starkt... mardrömmen för sann..... tårar måste få trilla...

I torsdags hade vi en underbar förmiddag. En fotograf från essencevitae.com Linda Svensson var och fotograferade oss. Bilderna blev underbara, super, så mycket känsla, glädje och kärlek i dem  ./http://essencevitae.com/ebbe-en-kampe-mot-den-elaka-katten/. Även mötet med "fotosären" (som ebbe sade) gav glädje och energi. Algot och Ebbe ville att hon skulle komma tillbaka och leka en annan dag utan att jobba. De får hon gärna. TACK essencevitae och Linda!!

Jag är tacksams för att jag har min kick and box träning. Idag var det ett tufft pass. När orken började ta slut föreställde jag mig Ebbes klump. Slagen och sparkarna blev hårda. Efter passet känns det alltid bättre...

I morgon är det ny MR. Ebbe kommer troligen behöva blod. Han är väldigt blek och väldigt glad! 





2 kommentarer:

  1. Tack till er! Det var en ren ära att få komma hem till er och träffa er alla fyra fantastiska. Vi ses snart igen! Stora kramar från Fotosären :)

    SvaraRadera
  2. vill skicka några varma kramar till dig o familjen o framförallt Ebbe. Är själv både mamma till ett barn med cancer, fotograf för Essence vitae o känner så fruktansvärt mycket för er när jag ser de fina o starka bilderna och läser om er resa. jag håller tummarna o hoppas nu att ni besegrar cancern en gång för alla. kram Sara

    SvaraRadera